Beskrivning
Kyrkan San Giovanni di Malta, intill prefekturens palats i Messinas centrum, är det som finns kvar av en stor kyrka som tillhörde Malteserriddarna. I dag är den ett litet skrin: här förvaras relikerna efter den helige Placidus, stadens medskyddshelgon, och här finns ett skattkammarmuseum.
Av den gamla treskeppiga kyrkan lämnade jordbävningen 1908 bara delen kring högaltaret. I den lilla absiden finns stuckaturer från tidigt 1600-tal med statyer av den helige Benedictus och de heliga martyrerna Flavia, Eutychius och Victorinus.
Ovanför altaret hänger målningen Madonna della Lettera med de heliga Placidus och Rochus, målad 1745 som tack för att pesten tagit slut. I ett sidokapell ligger Francesco Maurolicos grav, med en byst som tillskrivs Rinaldo Bonanno.
En monumental trappa leder upp till Martyrernas reliksal, byggd mellan 1616 och 1624: intarsiagolv, kistor med reliker och ett tak fullt av fresker. På gården står en riddares grav från 1715, med två fångar i kedjor, den ena i vit och den andra i svart marmor.
San Placidos skattkammarmuseum visar silverarbeten av några av 1600-talets främsta silversmeder och mässkrudar i siden broderade med guld- och silvertråd. Under kyrkan rinner dessutom San Placidos vatten fram, som anses ha läkande kraft och bjuds gratis till alla som ber om det.
Platsens historia börjar år 535, när den helige Benedictus skickade den unge munken Placidus hit för att grunda Siciliens första benediktinkloster. Sex år senare kom piraterna: Placidus vägrade att avsvära sig sin tro, hans tunga skars av och han dödades tillsammans med sina bröder, sin syster och ett trettiotal munkar.
Relikerna kom fram igen 1588, under bygget av den nya kyrkan. I en marmorgrav låg flera kroppar med ampuller med blod, och Placidus kropp kändes igen på ett litet kärl som innehöll tungan.
I mer än sju sekler, fram till 1806, var kyrkan Johanniterordens säte på Sicilien, riddarna som senare kallades Malteserriddare. När man 1908 bestämde sig för att riva den för att ge plats åt prefekturen lyckades ärkebiskopen rädda altaret och martyrernas reliksal. Dagens fasad är ritad av Cesare Bazzani.
Av den gamla treskeppiga kyrkan lämnade jordbävningen 1908 bara delen kring högaltaret. I den lilla absiden finns stuckaturer från tidigt 1600-tal med statyer av den helige Benedictus och de heliga martyrerna Flavia, Eutychius och Victorinus.
Ovanför altaret hänger målningen Madonna della Lettera med de heliga Placidus och Rochus, målad 1745 som tack för att pesten tagit slut. I ett sidokapell ligger Francesco Maurolicos grav, med en byst som tillskrivs Rinaldo Bonanno.
En monumental trappa leder upp till Martyrernas reliksal, byggd mellan 1616 och 1624: intarsiagolv, kistor med reliker och ett tak fullt av fresker. På gården står en riddares grav från 1715, med två fångar i kedjor, den ena i vit och den andra i svart marmor.
San Placidos skattkammarmuseum visar silverarbeten av några av 1600-talets främsta silversmeder och mässkrudar i siden broderade med guld- och silvertråd. Under kyrkan rinner dessutom San Placidos vatten fram, som anses ha läkande kraft och bjuds gratis till alla som ber om det.
Platsens historia börjar år 535, när den helige Benedictus skickade den unge munken Placidus hit för att grunda Siciliens första benediktinkloster. Sex år senare kom piraterna: Placidus vägrade att avsvära sig sin tro, hans tunga skars av och han dödades tillsammans med sina bröder, sin syster och ett trettiotal munkar.
Relikerna kom fram igen 1588, under bygget av den nya kyrkan. I en marmorgrav låg flera kroppar med ampuller med blod, och Placidus kropp kändes igen på ett litet kärl som innehöll tungan.
I mer än sju sekler, fram till 1806, var kyrkan Johanniterordens säte på Sicilien, riddarna som senare kallades Malteserriddare. När man 1908 bestämde sig för att riva den för att ge plats åt prefekturen lyckades ärkebiskopen rädda altaret och martyrernas reliksal. Dagens fasad är ritad av Cesare Bazzani.