Beskrivning
Pietro Castellis botaniska trädgård är Messinas universitets vetenskapliga trädgård, en hektar grönska vid Piazza XX Settembre mitt i stadens centrum. Den grundades 1638 och är en lugn oas där träd från halva världen växer bredvid växter som bara finns på Sicilien.
Trädgårdens jättar är huvudpersonerna under besöket: de enorma kalabriska tallarna (Pinus brutia), draceorna, som kallas drakträd, den stora australiska Ficus macrophylla, ginkgon, kanariepalmerna och de höga Washingtonia-palmerna.
Bland de mest spännande hörnen finns de tropiska fruktträden, som mango, guava, cherimoya och feijoa, och sedan trädormbunkar, lianer från Amazonas, bolivianska tipuana och sydafrikanska kalodendron. I dammarna växer näckrosor och papyrus, både från Nilen och från den närbelägna floden Ciane vid Syrakusa.
Om du älskar botanik kan du leta efter Siciliens endemiska arter, som ormbunken Woodwardia radicans och Fritillaria messanensis, som bär stadens namn i sitt eget. Trädgårdens symbol är en liten siciliansk rispa, Limonium sibthorpianum.
Grundaren var Pietro Castelli, romersk läkare och botaniker och tidigare föreståndare för Farnesiska trädgårdarna i Rom, som Messina tävlade om med universitetet i Padua. Hans ”Örtagård” låg längs stadsmuren, bakom Porta Imperiale, och var en remsa på omkring 560 meter: Siciliens första botaniska trädgård.
År 1640 gav Castelli ut dess katalog, Hortus Messanensis, med växterna indelade i fjorton klasser. År 1661 efterträddes han av Marcello Malpighi, histologins fader, som gjorde en stor del av de mikroskopiska iakttagelserna i sina verk just på växterna i den här trädgården.
Sedan följde trädgårdens historia stadens. Efter upproret mot spanjorerna 1678 straffade spanjorerna Messina genom att stänga universitetet, och trädgården förstördes. Den återuppstod först 1889, på fyra hektar som anförtroddes åt botanikern Antonino Borzì.
Jordbävningen 1908 drabbade den igen: på större delen av marken byggdes bostäder för dem som förlorat sina hem, och de blev med tiden vanliga hus. Därför finns bara en hektar kvar av de fyra som fanns då, tätt bevuxen med sekelgamla träd.
Trädgårdens jättar är huvudpersonerna under besöket: de enorma kalabriska tallarna (Pinus brutia), draceorna, som kallas drakträd, den stora australiska Ficus macrophylla, ginkgon, kanariepalmerna och de höga Washingtonia-palmerna.
Bland de mest spännande hörnen finns de tropiska fruktträden, som mango, guava, cherimoya och feijoa, och sedan trädormbunkar, lianer från Amazonas, bolivianska tipuana och sydafrikanska kalodendron. I dammarna växer näckrosor och papyrus, både från Nilen och från den närbelägna floden Ciane vid Syrakusa.
Om du älskar botanik kan du leta efter Siciliens endemiska arter, som ormbunken Woodwardia radicans och Fritillaria messanensis, som bär stadens namn i sitt eget. Trädgårdens symbol är en liten siciliansk rispa, Limonium sibthorpianum.
Grundaren var Pietro Castelli, romersk läkare och botaniker och tidigare föreståndare för Farnesiska trädgårdarna i Rom, som Messina tävlade om med universitetet i Padua. Hans ”Örtagård” låg längs stadsmuren, bakom Porta Imperiale, och var en remsa på omkring 560 meter: Siciliens första botaniska trädgård.
År 1640 gav Castelli ut dess katalog, Hortus Messanensis, med växterna indelade i fjorton klasser. År 1661 efterträddes han av Marcello Malpighi, histologins fader, som gjorde en stor del av de mikroskopiska iakttagelserna i sina verk just på växterna i den här trädgården.
Sedan följde trädgårdens historia stadens. Efter upproret mot spanjorerna 1678 straffade spanjorerna Messina genom att stänga universitetet, och trädgården förstördes. Den återuppstod först 1889, på fyra hektar som anförtroddes åt botanikern Antonino Borzì.
Jordbävningen 1908 drabbade den igen: på större delen av marken byggdes bostäder för dem som förlorat sina hem, och de blev med tiden vanliga hus. Därför finns bara en hektar kvar av de fyra som fanns då, tätt bevuxen med sekelgamla träd.