Beskrivning
Badiazza, kyrkan Santa Maria della Valle, är ett medeltida kloster krönt med tinnar som en borg, i en fiumaras flodfåra vid foten av kullarna San Rizzo, strax utanför Messina. Ensam vid den gamla vägen över Peloritanibergen förenar den normandiska bågar, gotiska valv och en historia full av drottningar, kungar och legender.
Utvändigt slås du av tinnarna som kröner hela byggnaden, som på en riktig kyrkfästning, och portalen med bågar dekorerade i sicksack, ett mönster som kom till Sicilien med normanderna. På sidan finns en spetsbågig portal med bladkapitäl som forskare har jämfört med fransk gotik.
Inne leder tre skepp fram till ett upphöjt, ovanligt stort tvärskepp med fyra små läktare i hörnen. Kryssvalven har tvåfärgade ribbor av omväxlande block av vit kalksten och svart lava. Alla kapitäl är olika, med normandiska, cisterciensiska och burgundiska influenser.
Kupolen, kanske byggd av lätt pimpsten, rasade omkring 1840. Absiderna var täckta av bysantinska mosaiker: kvar finns ett fragment med Sankt Petrus huvud, i dag på Museo regionale i Messina.
Namnet Santa Maria della Scala, som kyrkan fick under medeltiden, kommer från en legend. Ett skepp i hamnen kunde inte segla förrän en ikon av Madonnan burits i land; placerad på en vagn som drogs av kvigor utan kusk färdades bilden uppför fiumaran ända till nunnornas eremitage.
År 1168 gjorde Vilhelm II och hans mor Margareta den till kunglig kapell. Under den sicilianska aftonsången 1282 plundrades och brändes den av de angevinska trupperna. År 1303 ska kärleken mellan den unge kungen Fredrik III och Eleonora av Anjou ha uppstått här, och mittabsiden visade dem när de skänkte kyrkan.
När nunnorna lämnade den på 1500-talet förföll den. 1800-talets översvämningar fyllde den med jord inuti och utanpå, och betongmuren som byggdes på 1950-talet för att skydda den mot högvatten döljer den i dag delvis.
Utvändigt slås du av tinnarna som kröner hela byggnaden, som på en riktig kyrkfästning, och portalen med bågar dekorerade i sicksack, ett mönster som kom till Sicilien med normanderna. På sidan finns en spetsbågig portal med bladkapitäl som forskare har jämfört med fransk gotik.
Inne leder tre skepp fram till ett upphöjt, ovanligt stort tvärskepp med fyra små läktare i hörnen. Kryssvalven har tvåfärgade ribbor av omväxlande block av vit kalksten och svart lava. Alla kapitäl är olika, med normandiska, cisterciensiska och burgundiska influenser.
Kupolen, kanske byggd av lätt pimpsten, rasade omkring 1840. Absiderna var täckta av bysantinska mosaiker: kvar finns ett fragment med Sankt Petrus huvud, i dag på Museo regionale i Messina.
Namnet Santa Maria della Scala, som kyrkan fick under medeltiden, kommer från en legend. Ett skepp i hamnen kunde inte segla förrän en ikon av Madonnan burits i land; placerad på en vagn som drogs av kvigor utan kusk färdades bilden uppför fiumaran ända till nunnornas eremitage.
År 1168 gjorde Vilhelm II och hans mor Margareta den till kunglig kapell. Under den sicilianska aftonsången 1282 plundrades och brändes den av de angevinska trupperna. År 1303 ska kärleken mellan den unge kungen Fredrik III och Eleonora av Anjou ha uppstått här, och mittabsiden visade dem när de skänkte kyrkan.
När nunnorna lämnade den på 1500-talet förföll den. 1800-talets översvämningar fyllde den med jord inuti och utanpå, och betongmuren som byggdes på 1950-talet för att skydda den mot högvatten döljer den i dag delvis.